Tankarna som vände
Idag var det en trög dag på jobbet, något som resulterade i lite eftertanke och reflektion hos mig. För visst är det väl ofta så, när det går bra och allt flyter på, ja då tänker man inte så mycket utan hänger mest med och njuter av "flowet". När det går dåligt däremot, då ska det analyseras och grubblas, grottas ner ordetnligt och fundera över varför och hur det kan komma sig. Egentligen skulle det kanske vara bra om det var lite mer tvärtom, att vi analyserade och funderade även när det går som bäst, tänker på vad som bidrog till framgångarna, ha ett mer positivt perspektiv helt enkelt. Jag jobbar ständigt på att försöka tänka mer muntert och konstruktivt om mig själv och det jag gör, men det är väl ingrodda mönster jag jobbar emot så det tar sin tid och idag ledde som sagt en dålig dag till mycket funderingar. Till en början var dessa funderingar väldigt dystra och negativa, jag klankade ner på mig själv och kände mig värdelös. Den goda nyheten är dock att detta inte varade särskilt länge, för väl på bussen på väg hem började tankarna att vända och den "inre diskussionen" bytte fokus. Varför är det så viktigt med resultat, varför är det bara prestationen som avgör vad som är en bra respektive dålig dag? Varför sitter jag här och känner mig nedstämd för att jag inte lyckats få in tillräckligt många värvningar när jag skulle kunna fokusera på alla fina möten jag fått uppleva under dagen? Nej, skärpning Emma kände jag bara, jag vill inte vara en del av den här prestationshetsen som råder i vårt samhälle, den skadar mig och den skadar andra och jag vill bort från den. Givetvis ska man satsa och ha mål, fundera över framgångsstrategier och så vidare, men den här hetsen och pressen och att det man presterar är det enda viktiga, det vill jag bort ifrån!
Och vad gör man när man vill göra skillnad och förändra något? Jo, man tittar i spegeln och börjar med den som möter ens blick, sen börjar man så små frön av inspiration runt omkring sig och hoppas på att fler hakar på. Fortsätt kämpa.
